Ett hål

Det är allt som finns inom mig.
Detta hål ska inte existera, den ska vara fylld med glädje, skratt och kärlek. Men det är den inte.
Jag är känslokall, jag känner inget.
Har jag någonsin gjort det?

Jag vet inte, jag vet verkligen inte.

Hur vet jag ens att jag existerar? Om jag inte känner något kanske jag inte existerar?
Allt kanske bara är en dröm? Allt kanske bara är en illusion.

Finns jag?

Smärtan säger "Ja", blodet säger "Ja".
Det var så länge sedan, abstinensen hade blivit så stor. Men nu, nu äntligen är den borta.
Och hålet, ja hålet krymper för en stund. Smärtan och blodet tar över.

Allt är lugnt, hålet är stängt, med blod och tårar.